Jeg ble for noen måneder siden kontaktet fra Sverige av noen som ville oversette et av mine blogginnlegg til svensk. Hun syntes det jeg skrev var relevant, og ønsket å oversette teksten til svensk fordi den kunne være nyttig for andre.

Og en slik oversettelse sa jeg selvsagt ja til, så lenge kilden oppgis. Det var derfor jeg startet Krumelurebloggen i 2012; for å formidle kunnskap som kan komme til nytte. For lærere, for foreldre, og i siste instans for barna. Det er ungene der ute jeg tenker mest på, og om vi voksne skal kunne hjelpe dem trengs det kunnskaper også om evnerike barn. Takk Janina for at du oversatte til svensk 🙂

Og her kommer teksten på svensk, slik at informasjonen kan bli tilgjengelig for flere.

Jamen han skriver ju inte! Så duktig är han faktiskt inte?!

Tänk dig följande elev:

Han gillar matematik men på lågstadiet har det varit en del problem. Han har haft svårt att sitta stilla, och det har blivit många “vandringar” i klassrummet och han har varit orolig och gett uttryck för frustration. Men nu har lärare och föräldrar tillsammans provat ut ett upplägg där han får göra matteuppgifter på en nivå som ligger två årskurser över hans egen. En timme i veckan arbetar han med de äldre eleverna, resten av tiden jobbar han med jämnåriga men sysslar med «sina saker». Föräldrarna stöttar honom särskilt hemma så att han ska klara att arbeta på sin nivå, även om de andra i klassen gör andra uppgifter. Hittills har det fungerat jättebra.

Men så kommer den här frågan från föräldrarna:

«Han är väldigt förtjust i matematik och jobbar SÅ bra efter att han fått börja göra matte för två årskurser över. Det är en fröjd att se att han får positiva erfarenheter av skolarbetet igen, men när han har läxor som innebär att skriva? Hjälp! Då är det «Jamen, hur mycket ska jag skriva?», Och «jag ooorkar inte» och ofta en timmes kämpande, mycket gråt och frustration innan det blir något på papper. OM det över huvud taget blir något på papper. Vi förstår verkligen inte vad vi ska göra!! Han KAN ju ofta mycket om ämnet han ska skriva om, men det är precis som att det låser sig helt när det ska skrivas ner. Även enkla saker som att berätta om en utflykt är i princip omöjligt. Läraren förstår inte, och inte vi heller. Vad ska vi göra?”

Att anpassa – och anpassa igen …

Eleven som beskrivits ovan är inte helt ovanlig. Att vara snabb i huvudet är en sak, men sedan påverkar asynkroniteten också (dvs. att barnet har många åldrar på en gång) samt prestationsångest eller andra problem.

Det har hänt att vi i skolan har observerat att «han kan så mycket och verkar så smart, men han producerar ju inte något. Han måste skärpa sig.” Eller » hon är SÅ lat » och så vidare.

Nedan följer några av mina tankar och erfarenheter när det gäller att vända den här utvecklingen.

Det blir trafikstockning

Eleven har ofta många faktakunskaper och huvudet är fyllt med oändliga alternativ med vad som kan skrivas ner, alla fakta han/hon kan, meningar, tankegångar … MEN då blir det «system overload» när han måste omvandla allt detta till vad han ska skriva, sortera all information, vilken riktning texten ska ta etc. Tänk dig bilden av bilar på en sexfilig motorväg som plötsligt krymper ner till ett körfält genom en tunnel. Trafikstockning … och därmed frustration i en liten kropp. (Eller en stor kropp, för den delen!)

Tankar om «trafikstockning» och vad vi kan göra för de här eleverna

Hjärnan är fylld med fraser och fakta, och det snurrar i huvudet av all information, men handen kan inte skriva lika snabbt. Har eleven dessutom problem med pennfattning och finmotorik och tycker det är svårt att överhuvud taget forma bokstäver, uppstår så småningom stor frustration.

FÖRSLAG PÅ LÖSNING: Låt honom använda dator ibland istället för att skriva för hand när han gör skrivuppgifter. Detta avlastar honom så att han (förhoppningsvis) inte förlorar skrivglädjen och ger honom känslan av att han faktiskt KAN skriva. Det kan vara en idé att skilja på “träna-på att skriva-med papper-och penna-övningar” och «redovisa-vad-du-kan-övningar». (Och ja, jag tror att det är en fördel för alla barn att lära sig att skriva för hand, men alla måste träna handstil på olika sätt). Ny forskning visar att viktiga delar av inlärningsprocessen går förlorade om vi bara använder tangentbordet. (Se till exempel den här artikeln eller den här bloggen som har skrivit om ämnet.)

Att vara rädd för ett blankt blad

Vissa elever får prestationsångest av ett tomt papper. De vet inte hur de ska börja och de är oroliga för att resultatet inte blir tillräckligt bra …

FÖRSLAG PÅ LÖSNING: Eleven måste lära sig olika strategier för att strukturera sitt skrivande. Tankekartor, punktlistor, anteckningar i två spalter, VÖL-diagram etc. Vissa blir hjälpta av att tänka steg för steg och att få hjälp med inledande meningar. T.ex. om uppgiften är «Skriv om utflykten», kan han få hjälp att tänka i flera led: «Först ….» (beskriv), «Sen kom vi till …. och det … «etc. Använd gärna ett papper, klipp det i bitar och skriv nyckelord eller gör en liten bild för varje del av uppgiften. Då får eleven hjälp att strukturera sig. Äldre barn kan behöva stöttning på andra sätt, men många behöver få hjälp att strukturera sig!

Prestationsångest

«Ibland är det bättre att avstå från att göra en uppgift än att lämna in något som inte uppfyller mina egna höga krav», tänker barnet/tonåringen omedvetet. Därför är det viktigt att ställa  realistiska krav på redovisningen av en uppgift och att ge tydliga ramar för hur uppgiften ska lösas. Det är inte alltid särskilt begåvade elever reagerar på det sätt som vi vuxna tror att ett «duktigt barn» ska/bör göra!

Kanske behöver en del elever extra stöd och hjälp under en period för att klara att sätta realistiska mål?

Ångest för hur långt man ska skriva!

Hur mycket ska jag skriva? Att helt enkelt inte veta hur lång text som förväntas blir fruktansvärt för en del snabbtänkta barn. En smula prestationsångest påverkar säkert också barnet.

FÖRSLAG PÅ LÖSNING: Många blir hjälpta av att få veta hur lång texten ska vara, till exempel hur många meningar som man ska skriva. Andra kan dra nytta av en mer processorienterad metod för skrivande.

Finmotorik och elever som är “ovänner” med pennan

Många barn kämpar med penngreppet och finmotoriken. I kombination med en snabb hjärna och en dos perfektionism blir det stor frustration i en liten (eller stor) kropp.

FÖRSLAG PÅ LÖSNINGAR:

1. Öva finmotorik och/eller fysisk träning av hela kroppen (små fingrar påverkas också av annat än de muskler som håller i pennan).
2. Växla mellan penna och tekniska hjälpmedel som dator och iPad.
3. Skapa digitala berättelser. Berättelser som är gjorda med olika sorters media ger barnet goda möjligheter att visa sin kreativitet, empati och fantasi!
4. Hjälp med finmotorik? Det finns ett häfte om finmotorik med massor av tips och råd, sammanställt av Bea Rotman i Klepp. (Jag skulle vilja lägga ut länken, men kan inte hitta den på hemsidan där jag hittade häftet, så jag har lagt upp häftet på den här bloggen.)
   Det finns också en hel del bakgrundsinformation om finmotorik på webbplatsen www.fingergym.info, och om du t.ex. googlar «writing aids» kan du hitta webbplatser som säljer olika hjälpmedel som gör det bekvämare att hålla pennan, en bräda att lägga på skrivbordet så att pappret läggs i en vinkel som underlätta skivandet, etc., etc. Kanske är det användbart för någon!

Det kan också finnas särskilt begåvade barn som har så kallad Sensory Processing Disorder. Du kan läsa om det på webbplatserna: här och här.

Vidare läsning

• Finmotorik och underprestation hos begåvade studenter – en uppsats från professor Albert Ziegler och professor Heidrun Stöger i Tyskland.
• Fackartikeln «Särskilda skrivsvårigheter hos intellektuellt begåvade barn«

Visual-spatial thinkers

Kanske behöver vi ta reda på mer om detta område när det gäller skrivande? Professor Linda K. Silverman på Gifted Development Center i USA har också arbetat mycket med frågor kring barn som är visuellt/spatiallt lagda.

 “Creative, curious, out-of-the-box thinkers, VSLs learn by intuitive leaps. They remember what they see and forget what they hear. They may forget details but remember the BIG PICTURE forever.”

Se den här listan på kännetecken och mer på websidan http://visualspatial.org, som också drivs av bl.a. professor Silverman (m.fl.).

/Kari Kolberg, mars 2015

Jammen han skriver jo ikke, han er jo ikke SÅ flink!

Översatt av Janina Kastevik, maj 2015